VoyForums
[ Show ]
Support VoyForums
[ Shrink ]
VoyForums Announcement: Programming and providing support for this service has been a labor of love since 1997. We are one of the few services online who values our users' privacy, and have never sold your information. We have even fought hard to defend your privacy in legal cases; however, we've done it with almost no financial support -- paying out of pocket to continue providing the service. Due to the issues imposed on us by advertisers, we also stopped hosting most ads on the forums many years ago. We hope you appreciate our efforts.

Show your support by donating any amount. (Note: We are still technically a for-profit company, so your contribution is not tax-deductible.) PayPal Acct: Feedback:

Donate to VoyForums (PayPal):

Login ] [ Main index ] [ Post a new message ] [ Search | Check update time | Archives: 1[2]34 ]


[ Next Thread | Previous Thread | Next Message | Previous Message ]

Date Posted: 10:08:49 03/29/07 Thu
Author: Radja
Author Host/IP: flow.skane.se / 194.103.189.24
Subject: Tack
In reply to: Susanne, Magnus & Evelina 's message, "Helt fantastiskt roligt..." on 09:58:11 03/27/07 Tue

Stort tack alla ni som uppmärksammade min högtidsdag! Jag har fått massor med presenter och godis men bollen från Evelina var nog det som jag uppskattade mest. Tack och lov har jag fortfararande alla mina tänder i behåll men jag är ändå tacksam att bollen var en mjukisvariant, man behöver inte utmana ödet:-)
I år blev det inte så stort kalas om det är någon som undrar varför de inte blev bjudna. Det var mycket nära att jag blivit en ängel för en vecka sedan. Jag har haft förmånen att vara oförskämt frisk och pigg i alla år men matte är verkligen benhård med att jag inte ska behöva ha ont eller må dåligt. I någon veckas tid hade jag haft lite ont i min mage och det lät som om någon satt där inne och spelade trummor dygnet runt. Jag var pigg, lekte och åt som vanligt men hade lite ont emellanåt. Matte var väldigt bekymrad och kunde inte för sitt liv förstå vad som var fel. Så en natt fick jag ganska ont och jämrade mig lite. Matte blev fruktansvärt ledsen men tog sitt beslut och sa att det här gick inte längre, i morgon får vi ta hit veterinären för du ska aldrig någonsin lida Radja. Jag förstod att slutet var ofrånkomligt, har matte sagt något så menar hon det. Så klart att jag blev ledsen och kröp ännu närmare henne i sängen. Där låg vi och gosade och tog farväl resten av natten. På morgonen kände jag mig lite bättre och kunde till och med retas lite med Neemjah. Maten slank ner i vanlig ordning men inte ska ni tro att min matte backade, nä då. Mellan gråtattackerna jagade hon veterinären på alla möjliga tänkbara telefonnummer men ingen svarade. Hon lämnade flera meddelanden på telefonsvararen men ingen veterinär ringde upp. Inte heller på krematoriet ville de prata med henne, där var bara en telefonsvarare som det inte gick att lämna meddelande på. Jag var på intet sätt akut sjuk för då hade vi naturligtvis fått åka till djursjukhuset men matte ville väldigt gärna att en speciell veterinär skulle hjälpa mig till Änglalandet och att det skulle ske i lugn och ro där hemma. Klockan 22 på kvällen ringde matte veterinären för sista gången, fortfarande inget svar. Det här är verkligen märkligt sa matte, vi får försöka igen i morgon.
På natten sov jag som en stock och jag tackar min lycklilga stjärna för att jag fick min frukost i god tid innan veterinärens telefontid började. Efter frukosten blev jag lite smått illamående och behövde kräka. Döm om mattes förvåning när hon såg att jag kräkt upp en stor bit av min biabädd! Neemjah som fortfarande inte kan låta bli att tugga på allt som kommer i hennes väg, hade gjort förjobbet och tagit en stor tugga av min biabädd. Därför hade matte missat att jag hade fortsatt där Neemjah slutade en dag när jag hade lite kli i halsen. Inte konstigt att min mage låtit som ett monster. Det var väl lite svårsmält.
Nu visste matte varken ut eller in. Skulle hon fortfarande ringa veterinären? Nu hade hon ju ställt in sig på att vi skulle skiljas åt. För första gången på en vecka blev min mage helt tyst efter att jag kräkt och det tog matte som ett gott tecken. Okej Radja sa hon, det var nog en mening i alla fall med att ingen veterinär har hört av sig, vi chansar och hoppas att där inte finns mer biabädd kvar i din mage eller i tarmarna. I flera dagar gick matte som på nålar och väntade på att jag skulle få akut förstoppning men jag blev bara piggare och piggare och nu är jag tack och lov helt återställd. Det var med nöd och näppe jag klarade livhanken!
För er som är intresserade kan jag berätta att jag numera lever ett stillsamt (ur min synpunkt) pensionärsliv på landet tillsammans med min brorsdotter Neemjah, min son Jackson och matte. Som jag sa tidigare har jag i alla år varit väldigt frisk. Det enda besväret har varit återkommande urinvägsinfektioner som helt underbara veterinärer på Helsingborgs djursjukhus (bara 30 mil för matte att köra varje gång:-) har stenkoll på. De älskar mig där och jag tycker alltid det är lika roligt att få komma dit på mina kontroller. De är väldigt imponerade av att jag fortfarande är så frisk och vital och av min sanna livsglädje. Jag är den äldsta rottweilern de haft där uppe och min matte är ständigt tacksam för deras otroliga engagemang i mig.
Och det är väl det som är hemligheten med att jag fortfarande finns här bland er. Jag älskar livet. Jag älskar varje ny dag med allt vad den innebär. Jag älskar att få vakna tillsammans med min matte, att äta samma mat som jag ätit i 14 år, att få gå mina numera korta promenader, njuta av solen och lyssna på fåglarna. Jag njuter av att fortfarande kunna retas med Neemjah och Jackson. Och inte minst vet jag att jag är så djupt älskad av väldigt många.
Så fortfarande är det gott gry i mig på både gott och ont säger matte när hon med hjärtat i halsgropen ser mig hoppa upp (numera mindre graciöst) och ner i soffor och sängar. Inte heller gillar hon att jag fortfarande ska morska upp mig mot andra hundar på promenaderna eller när jag leker lejon i bilen om någon skulle gå för nära. Men jag vet ju att hon bara är väldigt, väldigt rädd om mig.
Och det är härligt att kunna berätta för er som undrar där ute att jag mår otroligt bra. Visst ser jag sämre och hörseln är där nästan inget kvar av och tyvärr är väl mina vackra rörelser ett minne blott men det är ju sånt som hör till och ingenting jag hänger upp mig på.

Tack än en gång för presenter och gratulationer, det värmer ett gammalt rottweilerhjärta.

Mina bästa hälsningar till alla vänner där ute!
Radja

PS, Neemjah, Jackson och matte hälsar så klart också!

[ Next Thread | Previous Thread | Next Message | Previous Message ]


Replies:

  • Re: Helt fantastiskt roligt... -- madde, 12:06:59 03/29/07 Thu


    Forum timezone: GMT+1
    VF Version: 3.00b, ConfDB:
    Before posting please read our privacy policy.
    VoyForums(tm) is a Free Service from Voyager Info-Systems.
    Copyright © 1998-2019 Voyager Info-Systems. All Rights Reserved.